För många år sedan fick jag en tjänst som Personalchef på ett företag. Det var många som hörde av sig och gratulerade och önskade lycka till. Några år senare bestämde jag mig för att starta eget. Inte en enda gratulerade, utan det kändes snarare som att omgivningen funderade över varför jag gjorde detta. Vad var det som hände? Var mitt nya val inget jobb?
Efteråt har tanken flera gånger kommit till mig hur vi i Sverige (och kanske andra länder också för den delen) egentligen ser på företagandet/ entreprenörskapet. Vi som varit igenom en uppstart av ett eget företag vet vilket otroligt slit det är. Vi vet även känslan och drivkraften som kommer i takt med att affärerna ramlar in. En slags eufori!
Vad är det som gör att detta ibland inte känns som ett jobb, är det egna företagandet inte är lika ”fint” som en anställning på ett stort företag? Om så nu är fallet då behöver vi jobba med att ändra denna inställning dvs vi har ett arbete att göra!
Vad tänker ni läsare, är det inget riktigt jobb att startat eget? Är det skillnad om man startar en butik eller om man tex säljer en tjänst så som Ledarskap?
Christina